Min diagnos, som jag fick i februari, fick mig att äntligen ta itu med en del ovanor jag dragits med en tid. Att äta för mycket godis och se för mycket på TV till exempel. Det är alltid lätt att vara entusiastisk i början (tänk på alla nyårslöften) men nu har det gått flera månader och det har gått bra. Jag motionerar flera gånger i veckan på olika sätt. Min redan ägandes motionscykel har fått jobba en hel del, sen går jag på gym och simhall också ca 1 gg/vecka förutom långa promenader med eller utan stavar.
Maten funkar bättre också, känner inte samma sötsug heller och mår oförskämt bra. Får man må bra när man har cancer??? Har gått ner fem kilo trots att jag äter Tamoxifen sen en tid och det ska man ju gå upp av, sägs det.
Det känns nästan overkligt att jag får må så bra, att man kan må bra i den här situationen. Är jättelättad att jag sluppit cellgifter och de tyngsta behandlingarna förstås. I övermorgon börjar strålningen då blir sjukdomen säkert mer påtaglig igen under en tid. Men nånstans vet jag förstås att det kanske inte alltid kommer att vara så här bra, att det kan bli riktigt, riktigt dåligt. Men vill inte låta den vetskapen förstöra hur jag mår just nu och här.
Kanske känns mitt inlägg provocerande för er som har det riktigt jobbigt, men för er som kanske just fått diagnosen vill jag gärna dela med mig av att det kan gå att må bra ändå. Alla gör det inte, men delar vi med oss så blir nog resan lite enklare för oss alla även om förutsättningar och mående är väldigt individuellt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar