Några veckor efter min tårtbitsoperation var det äntligen dags att få mer information om vad analyserna av det dom plockat bort visat. Sedan tidigare vet jag ju att det var en liten tumör och att portvaktskörteln inte visade någon smitta vid snabbanalysen under operationen.
Jag hade också per telefon fått ett preliminärt besked om att man kommit fram till att "allt var borta" och att det var en hormonkänslig tumör. Så det kändes ju rätt bra, även om det förstås inte alls är bra att ha cancer. Undrar lite smått om jag har cancer ifall allt är bortopererat, eller om jag har cancer för att jag ska diskutera efterbehandling av den åkomma man kirurgiskt åtgärdat. Eller om jag har cancer bara för att jag tänker på det och för att jag har ett ärr på ena bröstet. En definitionsfråga.
Hur som helst - hos doktorn fick jag veta att tumören var ca 12 mm stor och av grad 1. Att man tagit ut 3 lymfor som alla var friska. Tillväxtgraden är låg och den är hormonkänslig. Enligt doktorn är allt det här "bra". Och det var en stor lättnad att få veta allt detta. Jag fick en utskrift från journalen när jag bad om det så att jag verkligen har alla fakta (fast på fikonspråk).
Längst ner på pappret står: "kan i adjuvant syfte föreslås strålbehandling mot bröstet samt endokrin behandling med Tamoxifen". Nu går jag här och funderar på strålbehandlingen. Spontant vill jag förstås ta emot all behandling som erbjuds, men strålbehandlingen är ju lokal och man säger bestämt att allt är borttaget. Gör strålningen ändå nytta då? Tamoxifen däremot känns ur mitt lekmannaperspektiv bättre, det verkar ju övergripande och den cancer jag hade uttrycker östrogenreceptorn till 100% och ska då vara väldigt mottaglig för den sortens behandling.
Eftersom en närstående gått bort i äggstockscancer funderar jag på om det vore bra att ta bort äggstockarna i förebyggande syfte. Behöver dem liksom inte längre och det ska finnas samband mellan bröstcancer och äggstockscancer. Strålning mot bröstet ger ju inget skydd mot äggstockscancer...
Lite att fundera på - om en vecka träffar jag onkolog för första gången och då kanske jag får svar på alla mina frågor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar