Vikt och motion

En gång i tiden var jag vältränad idrottare, men det var då det. Under många, många år låg ändå min vikt stilla, hade hundar och var ute och gick flera gånger om dagen, rörde mig en del men motionerade väl inte i egentlig bemärkelse. Runt 50-årsåldern förändrades det lite och vikten började öka så smått men jag gjorde först inget åt det.

En vår bestämde jag mig dock och plockade bort ett antal överflödskilon. För många tyckte en del men jag var nöjd. Lyckades, som så många andra inte hålla mig kvar utan kilona har åter samlats runt magen och redan innan jag fick min cancerdiagnos hade jag bestämt mig för att det var dags att göra något, men ändå inte kommit igång. Riktigt. Mitt största bekymmer var då att jag rörde mig alldeles för lite. Dagarna går åt till att sitta på bussar eller bakom datorer. Kvällarna slutade alldeles för ofta i soffan med TV eller bok och i värsta fall något gott på soffbordet.

Så kom då cancern och inget ont som inte har något gott med sig. Motivationen att förbättra ork och kondition kom direkt - jag vet ju att det kan komma bistrare tider och tuffare behandlingar och då måste kroppen vara stark. Sen fick jag Tamoxifen utskrivet och strax därefter klart för mig att man kan gå upp i vikt av sådana antihormontabletter. 

Nu har jag sedan två veckor lagt om kosten lite och även börjat motionera om inte varje, så åtminstone varannan dag. Motionscykel framför TV, långa promenader, något pass på gym och simhall. Och jag mår så bra. Vikten minskar och orken ökar. Kanske är det minst lika bra medicin som tabletter och strålning, om inte så kommer jag i alla fall klara båda delarna bättre än jag gjort om jag fortsatt skräpäta och sitta stilla. Utmaningen  framöver (läääääänge) blir att inte falla tillbaka i de gamla ovanorna.

11 dagar kvar till strålstart.