Hur gjorde man förr när man fick besked från doktorn? Det fanns ju ingen chans att ta reda på mera själv förr i tiden. Om man inte kände någon, eller lyckades slå upp medicinska termer i nåt lexikon. Idag ser det guskelov annorlunda ut och Google blev en flitigt utnyttjad vän medan jag väntade på första analysbeskedet.
Först sökte jag på cancerfondens sidor, forskning och vårdsidor, sen letade jag efter bloggar och artiklar av olika slag. Trots att jag begränsade mina sökningar till just bröstcancer fanns det överväldigande mängder av information. Någonstans tyckte jag mig hitta en röd tråd - det fanns möjlighet att operera bara en liten bit av bröstet, alla verkade få strålning, om det fanns spridning till lymfkörtlarna skulle det bli besvärligare men det fanns något som kallades för portvakten, en körtel som analyserades direkt under operationen.
Behandlingen kunde kompletteras på olika sätt, om det exempelvis var en hormonberoende tumör behövdes tabletter mot det. Biverkningar kunde vara att man hamnade i ett för tidigt klimakterium, stod det. Hur det skulle påverka mig som redan passerat klimakteriet framgick inte.
Långt senare hittade jag information om detta och det var då jag bestämde mig för att blogga lite om mina upplevelser och det jag hittar på min cancerresa. Alltid hjälper det någon. Det jag skriver idag är sånt jag själv gärna hade hittat när jag googlade i början. Sånt som varit och är viktigt för mig. Och kanske också för dig som läser min blogg.
Jag vill fokusera på att det finns hopp, att cancer går att bota oftare än man många gånger tror. Därför har jag också startat en insamling - Cancerhoppet - som du hittar här till höger. För oss som vill ge fler hopp och för oss som kanske vill säga tack, tack för att forskningen redan gjort så mycket så att fler får chansen att bli botade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar